Jag har varit frånvarande länge från bloggen. Sedan sensommaren 2020 närmare bestämt. Att jag inte uppdaterade något mellan augusti 2020 och augusti 2021 kan jag faktiskt bara skylla på coronapandemin och den ständiga jakten på att som sångerska och föreläsare överleva när jag egentligen inte fick lov att jobba. Jag var ju i ”samla mycket folk”-branschen och vi fick ju inte samlas, så det var svårt att jobba. Vi fick ju knappt träffas. Men det gick, jag hittade uppdrag och klarade mig på något sätt. (Klapp på axeln till mig själv för det)
I slutet av sommaren 2021 längtade jag som en tok efter att restriktionerna skulle lätta och vi skulle få vara både sociala och kulturella. Jag längtade efter ett normalt liv, ett liv så som vi kände det innan. Innan The Big C, liksom. Men istället för ett normalt liv fick jag originalet av The Big C; Jag fick ett cancerbesked. Livet tvärbromsade såklart helt. En dag kanske jag berättar mer om den livskrisen (jag har varit väldigt öppen om det på sociala medier, så sök upp mig där om du är nyfiken), men just nu vill jag bara säga JAG ÄR TILLBAKA! Som den lilla spirande växten på bilden är jag på väg upp och fram igen. ÄNTLIGEN!
På somrarna brukar jag ha en hel del konserter. Det är inte så lätt i dessa tider av pandemi och restriktioner. Istället har jag varit kreativ och erbjudit exklusiva, privata trädgårdskonserter. Jag har i sommar haft två olika koncept: Det spanska tillsammans med Klas Wounsch och så mitt eget ”Från Ella till Adele”*. Båda koncepten har fallit oerhört väl ut och jag är överväldigad över hur glada och tacksamma människor varit över att få uppleva livemusik igen!
Vill du också ha en exklusiv, privat konsert i din trädgård? Konceptet är väldigt enkelt: – Du bjuder in vänner och bekanta, förslagsvis via ett Facebook-event. – I inbjudan står datum, klockslag samt artist och vilken slags underhållning det handlar om. – Förslagsvis har alla med sig egna stolar eller filtar och kanske en picknickkorg. – I värdskapet ingår att låna ut sin toalett till vänner, men i övrigt kan eventet vara förlagt utomhus i sin helhet. – Gästerna swishar ett biljettbelopp till dig och du får en faktura av oss. – Vädret råder man ju inte över, så vet man några dagar innan eventet att det blir dåligt väder flyttar man det helt enkelt till ett annat datum. Flexibilitet för mesta möjliga trivsel!
Visst är det ett enkelt sätt att få en härlig eftermiddag eller ikväll med vänner och bekanta? Insatsen i både pengar och arbete är bra mycket mindre än att ordna en fest där man själv står för mat och dryck. Plus att man får liveunderhållning!
Jag kommer definitivt att fortsätta erbjuda trädgårdskonserter. Det var så populärt och så himla kul!
Nedan några klipp från sommarens och även förra sommarens spanska konserter.
* Jag är också ute med P-O Nilsson och då gör vi allt från temakonserter till musikföreställningen Oss emellan. The sky is the limit… 🙂
Söndag 8 mars, på internationella kvinnodagen hade Gustav Adolfs församling i Helsingborg en ovanlig mässa. Inte så ovanlig för församlingen då just denna församling är oerhört kreativ, musikalisk och innovativ, men ovanlig i ett större perspektiv. Mässan innehöll nämligen inte några psalmer. Istället bestod repertoaren av låtar ur den amerikanska soulskatten, med särskilt fokus på de kvinnliga ikonerna – Ladies of Soul. Liveband och kör. Och så jag som gästartist.
Så, hur förklarar jag känslan av att ha gjort denna soulmässa? Med låtar av storheter som Aretha Franklin och Etta James?! Den är overkligt cool och absolut underbar! Jag ska vara helt ärlig; jag var supernervös. Hur gör man dessa låtar rättvisa? Men det gick! Tack vare fantastisk uppbackning av GA Vocals under ledning av Sofie Kowalczyk Thore och tack vare bandet så gick det alldeles galet bra! Tack nämnda Sofie för att du bjöd in mig och tack Katarina Schölander, Andrea Åkesson, Wivecka Nordström Rosén, Helen Gson Wallin, Emma Kowalczyk Gavell, Sven-Olof Svensson, Stefan Trygg, Lars Hallin, P-O Borg och Sofija Pedersen Videke för att jag tillsammans med er fått uppleva något helt nytt.
Då var det dags att säga farväl till Christmas under the Mistletoe. Denna trio, Nina Åkerlund, Josefin ”Smulan” Liljegren och jag själv, har skapat något som nästan borde vara omöjligt: en juldinnershow med extra allt i lilla Strövelstorp, med noll kronor i budget, men med enorma mängder kraft, kreativitet och mod.
Tjejtrion vore dock inte mycket att hänga i granen (eller under misteln) utan två underbara män. Tack Fredrik, för en buffé som går utanpå det mesta folk har smakat och som gjort upplevelsen till en helhet vi bara kunde drömma om. Tack Bengt, för ljud, ljus, specialeffekter, galna idéer och nu sista året även specialskrivna låtar. Det gjorde showen inte bara bra utan faktiskt fantastisk. För det säger våra gäster. Att det varit fantastiskt. Ja, vissa säger världsklass, men så långt skulle vi inte gå. Tack också till all hårt arbetande och alltid leende personal. Tack speciellt för att ni aldrig bangat när vi plötsligt ”skrivit in” er i showen!
Nina och Smulan, hur tackar jag er? Det är nästan omöjligt utan att bli lite sentimental. Så jag väljer att tänka på allt kul vi fått uppleva. Förutom alla underbara showkvällar på vårt älskade Bygdis med den bästa, mest generösa publik, så har vi invigt julen i Helsingborg City två gånger, vi har showat för Nedermanns, Väla, Ikea, Strömbergs och även tagit en sväng till Maxi Mellbystrand. Fast de största gapflabben har vi ju haft i logen.
Tack ALLA som på något sätt bidragit för de här magiska tre åren! På återseende någon annanstans, någon annan gång.
Jag skrev i ett tidigare inlägg att anledningen till att jag spelade in Make you feel my love var för att jag ville ha något att visa upp för begravningsbyråerna. Så fort jag hade skrivit det insåg jag att det måste låta märkligt för en del av er, som inte vet vad jag huvudsakligen gör. Vilket är att vara solist på begravningar. Men hur får man för sig att ha som jobb att sjunga på begravningar?
Det började för många år sedan. En nära väns pappa hade gått bort och jag blev ombedd att sjunga på begravningen. Jag minns egentligen inga detaljer, men jag minns tydligt känslan efteråt. Känslan av meningsfullhet och att det någonstans mitt i allt det sorgliga fanns något väldigt vackert. Den levande musiken var som balsam för själen, en tröst som liksom inte gick att få på något annat sätt.
Med tiden blev det både bröllop, dop och begravningar, men bara som ett sidan-om-jobb. Inte kunde väl jag arbeta som sångerska på riktigt? Eller? Tja, livet ville nog det, trots allt. Närmare två decennier efter den första begravningen tog jag beslutet att faktiskt göra begravningssolist till mitt yrke.
Så jag spelade in en samling låtar som jag kallade ”Sånger från hjärtat. För livet. Och bortom.” Tanken med samlingen (albumet) var att det skulle visa hur jag låter och även ge exempel på vilken sorts musik man kan välja till exempelvis begravningar. Det var främst begravningsbyråerna som var målgruppen. Det var de som var nyckeln till att bli anlitad. Så jag spelade in och knackade dörr. Det gick ganska bra. Idag försörjer jag mig band annat som just solist och borgerlig begravningsofficiant.
Och Make you feel my love då? Ja, det var den låten som liksom fick eget liv och som rönte mest uppmärksamhet. Numera finns den både på Youtube och Spotify och en hel drös andra streamingplattformar. Men en gång i tiden var den alltså bara sistalåten på ett album som aldrig skulle nå allmänheten.
Ja, Make you feel my love är ju inte min låt i bemärkelsen att jag själv skrivit den, absolut inte. Skriva låtar gör jag inte. Ännu. Fast nu när jag tänker efter finns det en hel drös små melodisnuttar inspelade på min mobil… Hmmm, kanske ska ta tag i det?
Nej, den här låten skrev Bob Dylan för några år sedan och Adele gjorde den världskänd. Själv hade jag faktiskt aldrig för avsikt att den skulle nå er. Den spelades bara in för att jag skulle ha något att visa upp för begravningsbyråerna. (Ja, jag inser att det låter märkligt. Jag får ta och skriva ett inlägg om det snart.)
Avsiktligt eller inte, men den här softa versionen av Make you feel my love fick faktiskt en video hösten 2016 och då nådde den ju en liten publik. En publik som liksom ständigt växer en gnutta. Och därför dök tanken upp att jag kanske skulle lägga ut den på fler plattformar och musiktjänster. Visst var produktionen enkel och visst var den mer eller mindre en ”one take” (vi eftersträvade inte perfektion, tvärtom, det skulle låta som det låter live), men den var ändå helt ok, det tyckte både jag och min gode vän och vapendragare P-O Nilsson som satt bakom instrumenten. Så fick det bli. Inte ens en mastring kostade jag på mig. Jag tycker att Bengt Streuli (yes, vi är gifta) på Streuli Ljud & Film AB gjorde ett så superbt jobb med inspelningen, så det behövdes inte.
Så här är den. Min allra, allra första låt på Spotify. Hur coolt är inte det?
