Äntligen! Bokningen gjordes redan tidigt i höstas, men i dag var det äntligen, äntligen, äntligen dags för soppteaterföreställningen ”Det vackraste från filmens värld”. Jag och min vapendragare P-O Nilsson var på plats redan kl 9.00 för soundcheck och genomdrag. Till skillnad från mig är P-O veteran på foajéscenen – ja, på alla andra scener på vår fina stadsteater med, för den delen – så han var ju inte nervös, men jag kände anspänningen. Längtar man så mycket som jag gjorde vore det ju märkligt om man inte blev lite tagen av stunden.

Men jag hade inget att oroa mig för. Att lunchtid är alldeles för tidigt på dagen för svårsjungna historier ska jag i och för sig försöka komma ihåg inför framtiden. Men det var fullsatt och jag tror att de flesta gillade det de fick höra. Jag hade i alla fall kul. Det var ju faktiskt några av de allra vackraste sångerna från filmens värld jag sjöng. Klart att jag njöt.

Where do I begin

Tack Lisa, för din filmsnutt ♥