En av sommarens vädermässigt finare dagar kom lördag 2 september. Då hade jag lunchkonsert i vackra Sankta Maria kyrka i Helsingborg tillsammans med fantastiske P-O Nilsson. Vi hade blivit utvalda att vara en del av Cathedral Jazz, en tredagars jazzfestival med dubbla konserter varje dag. Till allas vår glädje var publiken större än vanligt och vilken publik! De varma applåderna och de lika varma kramarna efteråt vittnade om att programmet var uppskattat och att det finns en publik som verkligen törstar efter riktigt fina melodier. Jag hoppas få se er alla snart igen!
Tills dess kommer här Nat King Coles klassiska ”Unforgettable” och den vansinnigt vackra ”Försiktigt” skriven av den oefterliknelige Mauro Scocco (tack Eva Strömberg för filmerna).
Sommaren må vara både regnig och kall i år, men det innebär inte att vi inte kan (och bör) ha sommarfester. Ett bra partytält, god mat och dryck, några glada vänner och slutligen – det man aldrig får glömma – musik! Sen är sommarfesten i princip säkrad. Jag var på en sådan häromkvällen. Den var så lyckad att t o m solen hade svårt att tjura och vi fick en av sommarens finaste kvällar.
Här kommer några mobilklipp från kvällen:
På sommarfest hos Johan och Stefan. Mycket trevlig överraskning med uppträde!?
I måndags kväll hade jag och P-O Nilsson konsert i Raus kyrka. Konceptet ”Från Ella till Adele” hade fått ”2.0” efter sig för att markera att det inte var en repris på konserten i Den Gode Herdens kyrka i februari. Och till min glädje var det faktiskt en hel del som kom igen! Tusen tack för det! Och särskilt tack till alla er som jag aldrig tidigare träffat – det är en fantastisk känsla att möta en helt ny publik.
För publik fick vi! Kyrkan började fyllas på redan trekvart innan det var dags och tio minuter innan konserten fanns det inte en sittplats kvar! Vaktmästaren fick lotsa upp folk på sidoläktaren och snett bakom mig satt människor på snabbt utställda stolar. WOW! Vi fyllde kyrkan! Vi FYLLDE kyrkan!!
Jag njöt mig igenom hela konserten och när publiken generöst ställde sig upp och ville ha extranummer hade det gått över en timme. Hur kan en timme flyga förbi så fort?
Kära alla! Jag är så tacksam och rörd över all underbar respons ni ger mig! Den fyller mitt hjärta och gör att jag bara vill sjunga mer och mer och mer. Dessvärre har jag inga fler offentliga framträdanden inbokade över sommaren, men det gör bara att jag ser desto mer fram emot hösten. Då har jag fått äran att vara en del av S:ta Maria kyrkas jazzfestival ”Cathedraljazz”. Så boka in lördag 2 september, då blir det lunchkonsert med jazziga förtecken kl 12.01.
PS: Känner ni till någon kyrka som ni tycker borde boka oss? Säg det till dem. ? Eller skicka kontaktuppgifter till mig. Både Ella och Adele är nämligen supersugna på att lära känna fler musikälskare… ?
Jag får fler och fler förfrågningar om bröllopssång, vilket är alldeles underbart! Men. Sommaren har ju dessvärre inte hur många lördagar som helst så mitt tips till alla som funderar på att boka solist till sitt bröllop är: GÖR DET NU!
Och känner du någon som är i full gång med bröllopsplaneringen – ge dem en liten knuff i rätt riktning. Genom att t ex dela den här länken… ?
Vilken mässarrangör hon är, fantastiska Nina Åkerlund!
I lördags myllrade det av folk och aktiviteter på Bygdis, dvs Strövelstorps bygdegård, när den tionde upplagan av Tjejmässan gick av stapeln. Superproffsiga utställare blandades med nyfikna besökare, härliga mannekänger, supernöjda cafégäster (japp, allt var hemlagat under ledning av smakmästaren Fredrik Grund) och en och annan music lover.
Även HD/NST kom och skrev en fin artikelom Tjejmässan!
Jag har lånat en av utställarnas, Go2Algarve, lilla filmsnutt tagen strax innan dörrarna öppnades kl 10.
TACK ÄN EN GÅNG FÖR ATT JAG FICK KOMMA OCH SJUNGA FÖR ER!
Äntligen! Bokningen gjordes redan tidigt i höstas, men i dag var det äntligen, äntligen, äntligen dags för soppteaterföreställningen ”Det vackraste från filmens värld”. Jag och min vapendragare P-O Nilsson var på plats redan kl 9.00 för soundcheck och genomdrag. Till skillnad från mig är P-O veteran på foajéscenen – ja, på alla andra scener på vår fina stadsteater med, för den delen – så han var ju inte nervös, men jag kände anspänningen. Längtar man så mycket som jag gjorde vore det ju märkligt om man inte blev lite tagen av stunden.
Men jag hade inget att oroa mig för. Att lunchtid är alldeles för tidigt på dagen för svårsjungna historier ska jag i och för sig försöka komma ihåg inför framtiden. Men det var fullsatt och jag tror att de flesta gillade det de fick höra. Jag hade i alla fall kul. Det var ju faktiskt några av de allra vackraste sångerna från filmens värld jag sjöng. Klart att jag njöt.
