Varför jag gillar begravningsbyråer.

Jag skrev i ett tidigare inlägg att anledningen till att jag spelade in Make you feel my love var för att jag ville ha något att visa upp för begravningsbyråerna. Så fort jag hade skrivit det insåg jag att det måste låta märkligt för en del av er, som inte vet vad jag huvudsakligen gör. Vilket är att vara solist på begravningar. Men hur får man för sig att ha som jobb att sjunga på begravningar?

Det började för många år sedan. En nära väns pappa hade gått bort och jag blev ombedd att sjunga på begravningen. Jag minns egentligen inga detaljer, men jag minns tydligt känslan efteråt. Känslan av meningsfullhet och att det någonstans mitt i allt det sorgliga fanns något väldigt vackert. Den levande musiken var som balsam för själen, en tröst som liksom inte gick att få på något annat sätt.

Med tiden blev det både bröllop, dop och begravningar, men bara som ett sidan-om-jobb. Inte kunde väl jag arbeta som sångerska på riktigt? Eller? Tja, livet ville nog det, trots allt. Närmare två decennier efter den första begravningen tog jag beslutet att faktiskt göra begravningssolist till mitt yrke.

Så jag spelade in en samling låtar som jag kallade ”Sånger från hjärtat. För livet. Och bortom.” 
Tanken med samlingen (albumet) var att det skulle visa hur jag låter och även ge exempel på vilken sorts musik man kan välja till exempelvis begravningar. Det var främst begravningsbyråerna som var målgruppen. Det var de som var nyckeln till att bli anlitad. Så jag spelade in och knackade dörr. Det gick ganska bra. Idag försörjer jag mig band annat som just solist och borgerlig begravningsofficiant.

Och Make you feel my love då? Ja, det var den låten som liksom fick eget liv och som rönte mest uppmärksamhet. Numera finns den både på Youtube och Spotify och en hel drös andra streamingplattformar. Men en gång i tiden var den alltså bara sistalåten på ett album som aldrig skulle nå allmänheten.

Be om hjälp

 Många blir överväldigade av alla val som måste göras när någon nära avlidit. Sorgen är stor, kanske också chocken, och mitt i allt detta ska man ta en mängd beslut. Kyrklig eller borgerlig begravning, plats och tid, kista, blommor, minnesstund, gäster, sång och musik – saker man kanske aldrig tänkt på tidigare. Då är det väldigt tryggt att vända sig till en välrenommerad begravningsbyrå. En erfaren begravningsrådgivare kan hjälpa en med allt man behöver.

Som solist upplever jag att de anhöriga blir väldigt lättade när jag säger att jag tar hand om allt som behövs för solosången utan att de behöver tänka på något annat än att välja vilka sånger de vill ha. Vänliga anhöriga har ibland skickat både länkar till mig att lyssna på och texter. Vissa har känt sig ansvariga för att föra samman mig med kyrkomusikern. Inget av det behövs, försäkrar jag dem, jag ordnar allt. Lättnaden i deras röst är lika omedelbar som förståelig.

Vi träffas inte förrän vid begravningen, men efteråt får jag ofta tacksamma kramar och ord av uppskattning, inte bara från anhöriga utan även andra begravningsgäster.
De gånger vi inte hinner ses efteråt brukar jag få mejl. Jag bevarar dem i djup tacksamhet i mitt hjärta.

Jag delar ett mejl med er:

”Jag och familjen vill tacka så mycket för din fina sång i kyrkan i fredags.  Tyvärr fick jag aldrig tillfälle att tacka dej personligen efter ceremonin.
Det var jättefint och kommer göra vårt sista avsked av pappa till ett än finare minne.”

Här är en av de sånger de valde att jag skulle sjunga:

När jag anlitas som borgerlig begravningsofficiant träffar jag däremot alltid de anhöriga innan för att planera ceremonin. Det är ofta ganska långa samtal om den som gått bort, om livet före och efter och om sorg. Mitt i allt detta ska även det praktiska bestämmas, såsom ordning på tal, inledningsmusik och musik till avsked. Även där kan jag vara till hjälp genom att föreslå sånger eller leta upp alternativa versioner. När jag sen berättar att de inte behöver fundera på annat än att just bestämma hur de vill ha det, att jag och begravningsbyrån sköter allt det praktiska på själva begravningen brukar axlar sjunka ner och bekymmersrynkor slätas ut. Det känns väldigt bra att kunna vara till stöd för människor när de behöver det som mest.

 Jag tänker ofta på hur vi oroar oss och bär bördor själva istället för att be om hjälp. Om det finns något råd jag skulle vilja ge er alla så är det just att be om hjälp. Livet kan vara tufft, men det finns fler hjälpande händer än vi kanske tror.

 

Be om hjälp.


Foto längst upp av 
Gaelle Marcel på Unsplash

 

Från tårar till leende

Från tårar till leende

Jag sjunger, som ni vet, ofta på begravningar. Det är inte alla som förstår mitt yrkesval, men för mig är det något av det finaste jag vet. Svårt, ja, men tillfredsställande på ett djupt medmänskligt vis. Att arbeta med något som ger så mycket tillbaka är meningsfullt på riktigt.

Förra veckan blev jag blixtinkallad till ett avsked. Den korta förberedelsetiden vässade alla mina sinnen och adderade även lite extra nerv. Jag skulle ju lära mig en helt ny sång, fräscha upp minnet kring en annan som jag bara sjungit en gång tidigare och dessutom lära mig den engelska texten på en tredje. Men jag hade den alltid lika trygge och kompetente Joachim Olsson på piano bredvid mig och kunde släppa allt och bara koncentrera mig på att leverera. Det gick bra, det kunde även jag känna.
Ändå fick nedanstående text mig att gråta av rörelse:
”Musiken under ceremonin var så fin. Solisten var underbar, framförallt Bridge over troubled water, då slutade jag att gråta och satt bara och log så vackert hon sjöng. Det fick jag aldrig tillfälle att framföra till solisten så talar du med henne får du gärna framföra det!”*
Ja, ni förstår kanske nu vad jag menar med meningsfullt. Och varför jag är så djupt tacksam för att jag får göra det.

Här är en inspelning av Bridge over troubled water som jag gjorde med P-O Nilsson våren 2016.

* Till begravningsrådgivaren, från dottern till den avlidne.

 

Till minne av livet

Psalmnummer

Foto: Hanseric Orre

Jag fick en förfrågan om att skriva en text om hur jag ser på valet av musik till avsked. Den texten skrev sig nästan själv. Så starkt känner jag för ämnet. Läs gärna. Tycker du som jag blir jag glad om du hjälper mig att sprida budskapet.

Till artikeln

Jazzkonsert i S:ta Maria kyrka

En av sommarens vädermässigt finare dagar kom lördag 2 september. Då hade jag lunchkonsert i vackra Sankta Maria kyrka i Helsingborg tillsammans med fantastiske P-O Nilsson. Vi hade blivit utvalda att vara en del av Cathedral Jazz, en tredagars jazzfestival med dubbla konserter varje dag. Till allas vår glädje var publiken större än vanligt och vilken publik! De varma applåderna och de lika varma kramarna efteråt vittnade om att programmet var uppskattat och att det finns en publik som verkligen törstar efter riktigt fina melodier. Jag hoppas få se er alla snart igen!

Tills dess kommer här Nat King Coles klassiska ”Unforgettable” och den vansinnigt vackra ”Försiktigt” skriven av den oefterliknelige Mauro Scocco (tack Eva Strömberg för filmerna).

Unforgettable

 

Begravningssång

 

De intervjuade en begravningsentreprenör på P4 Malmö i dag. Hon berättade om hur vi mer och mer väljer en personlig touch på våra begravningar, oavsett om de är kyrkliga eller borgerliga. Det var en bekräftelse på hur jag själv ser på det sista avskedet. Det måste vara personligt. Det måste vara äkta och ärligt utifrån våra egna önskemål. 

Därför tycker jag att det är så fantastiskt att få vara begravningssångerska. Att få bidra till att det tunga blir lite lättare och det mörka en gnutta ljusare. Det gör jag genom att vara fullständigt närvarande och sjunga med all den inlevelse ögonblicket förtjänar.

Jag skulle faktiskt vilja uppmana er alla att skriva ner hur ni vill ha det när den dagen kommer. Ingen av oss har kontrakt med livet och lika naturligt som det är att fylla i det vita arkivet eller organdonationskortet borde det vara att välja t ex vilka sånger vi vill ha. Och vem som ska framför dem.

Att låta våra anhöriga undra och våndas över valet är det sista vi vill, eller hur?

TEARS IN HEAVEN
Liveinspelning från 2016 med Klas Wounsch på gitarr och mig framför mikrofonen.