Från tårar till leende

Från tårar till leende

Jag sjunger, som ni vet, ofta på begravningar. Det är inte alla som förstår mitt yrkesval, men för mig är det något av det finaste jag vet. Svårt, ja, men tillfredsställande på ett djupt medmänskligt vis. Att arbeta med något som ger så mycket tillbaka är meningsfullt på riktigt.

Förra veckan blev jag blixtinkallad till ett avsked. Den korta förberedelsetiden vässade alla mina sinnen och adderade även lite extra nerv. Jag skulle ju lära mig en helt ny sång, fräscha upp minnet kring en annan som jag bara sjungit en gång tidigare och dessutom lära mig den engelska texten på en tredje. Men jag hade den alltid lika trygge och kompetente Joachim Olsson på piano bredvid mig och kunde släppa allt och bara koncentrera mig på att leverera. Det gick bra, det kunde även jag känna.
Ändå fick nedanstående text mig att gråta av rörelse:
”Musiken under ceremonin var så fin. Solisten var underbar, framförallt Bridge over troubled water, då slutade jag att gråta och satt bara och log så vackert hon sjöng. Det fick jag aldrig tillfälle att framföra till solisten så talar du med henne får du gärna framföra det!”*
Ja, ni förstår kanske nu vad jag menar med meningsfullt. Och varför jag är så djupt tacksam för att jag får göra det.

Här är en inspelning av Bridge over troubled water som jag gjorde med P-O Nilsson våren 2016.

* Till begravningsrådgivaren, från dottern till den avlidne.

 

Magi på Skäret

Vilken underbar kväll! Ett fullsatt Flickorna Lundgren fortsatte sitt 80 års-firande med konserten ”Från Ella till Adele” i högsommarvärme och med en solnedgång som bara kan beskrivas som magisk. Efter närmare två timmar avrundade jag med Nu eller aldrig som extranummer och fick på stående fot en inbjudan från ägarna Ann-Lie och Mats Fejne om att göra detta till en tradition. Ja tack, väldigt gärna, sa jag. Och publiken verkade vara med på noterna…

Så grattis till de 80 åren, Flickorna Lundgren! Och på återseende nästa sommar.

(Tack til Eija Viitanen för lån av bild)

Ella besöker Ella

Ja, så skulle man kunna säga.
Ikväll sjunger jag nämligen på Flickorna Lundgren. Jag använder mitt älskade koncept ”Från Ella till Adele” och fyller det med vackra sånger från vitt skilda genrer och tidsepoker. Det böljar och gungar, precis som havet intill, och vi lovar både nytt och gammalt. ”Vi”, det är Mia Sandquist på piano och jag. Så välkomna!

Men stopp! ”Ella besöker Ella” – vad menar jag? Jo, Ella Fitzgerald vet ni att jag alltid har med någon låt av. Och Ella Fejne är en av de ursprungliga Flickorna Lundgren. Så finurligt kan det bli.

”Sanja Streuli sjunger på Flickorna Lundgren”

 

Spansk passion till frukost

I morse överraskades personalen på Helsingborg Arena och Scen AB av att deras fredagsfrukost var lite förstärkt; förutom serranoskinka och (alkoholfri) Mimosa serverades osande het spansk passion i form av Besame mucho, minsann. Framförd av min skicklige och lätt spansk-nördige vän Klas Wounsch på spansk flamencogitarr och mig själv på sång. Efter denna passionerade uppmaning om många och långa kyssar gjorde vi en av Gloria Estefans många fantastiska kubanska låtar, Con Los Años Que Me Quedan. Och så avslutade vi med något helt ospanskt, nämligen Somewhere over the rainbow. Bara för att vi älskar att göra den, helt enkelt. Denna lilla överraskningsspelning betraktar vi nu även officiellt som startskottet för vår spanska turné. Klas och jag kommer alltså att spela land och rike runt och ge er våra spanska favoriter. Kanske blir det en och annan sång framförd på något annat språk, det vet man aldrig (vi är ju inte mycket för det förutbestämda och statiska). Så håll utkik efter en spelning nära dig. Och vet du något ställe där vi borde spela – hör av dig till både oss och stället.

Oh Holy Night

Oh! Oh!! OH!!! Vilka kvällar vi har haft med vår julshow ”Christmas under the mistletoe”! Så många härliga människor som kommit och ätit av det dignande amerikanska julbordet (som var himmelskt!) och som så generöst visat sin uppskattning för vår underhållning. Vi tre, Nina Åkerlund, Josefin ”Smulan” Liljegren och jag, skapade en dinnershow med det bästa av det mesta ur den amerikanska julsångssäcken och totalt blev det 24 låtar – en egen liten musikalisk julkalender!

Att få sjunga dessa julfavoriter tillsammans med tjejerna har varit en sann fröjd. Vi körade åt varandra, vi sjöng duetter (Tack, Nina, för Grown-up Christmas List! Den måste vi göra många, många, många jular till!) och så kryddade vi upp det hela med små mellansnack av högsta humoristiska kaliber, haha! Nåja, det behöver vi inte orda om mer…

Av de sololåtar jag hade var hälften gamla bekantingar; först den lugna, stämningsfulla ”I´ll be home for Christmas”, sen en av mina absoluta favoriter ”Have yourself a Merry little Christmas” och så Eartha Kitts coola ”Santa baby” som är så rolig att leva ut till.

De andra tre hade jag aldrig sjungit förut, men OJ vad de har klättrat snabbt på min topplista! ”What are you doing New Years Eve?” är en låt helt i min smak, lite jazzig, lite suggestiv och med en sjukt snygg melodi. I ”Please come home for Christmas” fick jag ta fram bluesen i mig and man did I love that! Och slutligen, en låt som aldrig någonsin föresvävat mig: Oh Holy Night. Jag höll på att sätta i halsen när den kom upp som förslag. Men wow… Vilken mäktig sång att sjunga. Och vilken magisk känsla att få beröra. Jag vill här och nu rikta ett stort, hjärtligt tack till alla och envar som lyssnat, applåderat, tackat och t o m gråtit en skvätt. Ni har alla värmt mitt hjärta och fyllt min själ med så mycket glädje och tacksamhet.

Jag hoppas verkligen att ”Christmas under the mistletoe” får en fortsättning.
Och att vi alla får en riktigt god jul!